Oj vad skolan har kommit i skymundan de senaste dagarna. Två föreläsningar har jag missat av två jäkligt konstiga anledningar. En obligatorisk workshop har jag lyckas slarva bort och fått en straffuppgift som ska skrivas. Workshop nummer två går imorgon så den ska jag faktiskt gå på och ta tag i saker och ting.

Det känns bara som att det mesta ligger i låg växel just nu och i och med all stress innan skolan drog igång med, hör och häpna, skolskit så känns det som att jag vill sakta ner nu och njuta av att det är så lugnt … problemet är att jag inte bara lägger i en låg växel, jag stannar oftast av vid sidan av vägen och tittar på när andra kör, när molnen skiftar form och regndropparna faller mot mitt ansikte.

Det är inte dumt att kunna njuta av livet i misären. Jag inser det att den famn som sårar en är den famn man mest längtar till. Det vill säga, i acceptansen av att vissa saker är som de är, att man känner sig ledsen över någonting som man egentligen inte kan förändra så kommer den där välbehövda och behagliga känslan över att ha kontroll. Så omfamna det jobbiga, jag lovar att det blir bättre och ger en perspektiv på allt fint man faktiskt har.

Sena gratulationer till Stinish som fyller BÄST!

Happy birthday, och förlåt att jag glömde (som vanligt).

Lite musiktips då i höstmörkret som är så härligt, trots att jag kan noll om musik. Tips till Stina och hennes lättretliga vardag, Jesper och hans omtumlande liv borta i Norge och resten som behöver piggna till.

(låt oss lägga till protokollet bara att ni kanske redan känner till det här bandet så ingen behöver skämmas, för ingenting har gett mig rysningar som första gången jag hörde The Blowers Daughter men Paper Aeroplane är fantastisk)

Angus & Julia Stone – Paper Aeroplane

Angus & Julia Stone – Just a Boy

Holy smokes, säsong 5 av The Office (US) har ju börjat. My god.

Ett avsnitt finns ute. Go get it!

Ibland är det som ett uppvaknande när en ny produkt lanseras som marknaden har haft ett behov av att se väldigt länge. Sen kommer det en produkt som får mig att inse hur underbar mänskligheten är om nu produkten fötts ur ett marknadsbehov: http://www.expressen.se/prylar/1.1326710/alkolas-ska-hindra-nattliga-mail

Nu har jag verkligen missat något häftigt. Neil Gaimans senaste bok The Graveyard Book har liksom fallit till periferin och sen glömts bort. Tydligen finns det en liten turné där han åker runt i nio olika städer och i varje ny stad läser ett nytt kapitel i boken. Helt fantastiskt mysigt.

Sju olika filmer finns uppe på Mr Bobo’s Remarkable Mouse Circus (fråga mig inte) här http://www.mousecircus.com/videotour.aspx där man kan kika på the man himself.

Nu vet jag inte hur länge det är planerat att filmerna ska ligga uppe eller om de ens kommer att plockas bort. Är ni finurliga kan ni säkert klura ut hur man sparar ner filmerna och är ni sedan ännu mera uppfinningsrika så kan ni göra om formaten till mp3, färdiga för mp3spelaren och långa höstpromenader.

Är ni noll tekniska kan ni hojta så hjälper jag till!

Jag är lagomt imponerad när jag tar trapporna upp (för att hissen ännu en gång har gått sönder — saknar ni inte hissen, Stinish?) och märker till mitt stora förtret att CSN har flyttat in i Rezas gamla lägenhet.

Det känns jävligt tryggt att ha någonstans att vända sig nu när något krånglar, som typ för lite studiemedel och liknande saker, att kunna kliva ner en våning och att skrika och gorma på någon stackare. Det är ju en uppsida med det hela, däremot misstänker jag att CSN förmodligen (och förhoppningsvis för det vore lite skumt) inte kommer att förgylla min vardag med att sätta upp Batmanbilder på mig i hela trapphuset.

Stina/Reza – 1
CSN – 0

Holy crap vad mycket jag haft för mig senaste två veckorna. Det har varit typ träning varvat med plugg varje dag. Vilket innebär att man tränar varannan dag sedan drar man till skolan och ”pluggar”. Med andra sitter man i skolan och kollar youtube tills klockan slår sent sen går man hem, nöjd och glad. Fast det tar ganska hårt när man inser dagarna innan inlämning att man verkligen måsta plugga häcken av sig.

Imorgon är det en ledig dag innan det drar igång igen. På tisdag är det metod-C som gäller och sen skriver vi C-uppsats. Skoj!

Folk påpekar då och då hur bra vän jag är och annat sånt där ego-boostande som jag verkligen lever för. Milan Kundera berättar ju i Varats olidliga lätthet hur alla människor behöver folk som ser oss. Han delar in det i fyra olika kategorier varav de tre första är mest förekommande. Nummer ett handlar om dem som längtar att bli sedda av en oändlig anonym massa (alltså kort och gott en odefinierad publik). Den andra är de som har ett livsviktigt behov av att bli sedda av en massa bekanta ögon. Den tredje är för älskarna, de som behöver bli sedda av den person som de älskar.

Jag hamnar nog någonstans mellan kategori två och tre. Åtminstone har jag velat tro det, fram tills idag. Jag inser att hur bra vän jag än är så finns det någonting mera abstrakt som totalt upphäver den rätt jag jobbat mig fram till att få bli kallad en bra vän. Jag är självisk som fan i den frågan för jag struntar i var eller vart vi är på väg. Till att börja med är nog klimathotet förmodligen det största skämtet sen religion. Jag bryr mig verkligen inte vad som kommer att ske om flera år med planeten. Det enda jag vet är att den kommer att finnas tillgänglig för mig att vandra på fram tills den dag jag dör. Därför ska jag vandra den när möjligheten finns och när det väl sker så kommer jag inte vilja bli sedd av någon.

I snart 20 minuter har jag diskat nu. Mina fingrar är som russin. Boven i dramat är det tokheta vattnet. Jag fullkomligt hånskrattar när jag är färdig och konstaterar att min hemkunskapslärare under högstadiet hade så fel när hon påstod att man inte kunde diska under rinnande vatten. Vad hon förmodligen försökte påpeka var att man aldrig skulle diska under rinnande vatten, speciellt inte under hett vatten.

In your face Mona!

Det tar cirka 2 sekunder innan jag sätter mitt skratt i halsen och inser att jag precis begått kardinalsynd ur ett slöseriperspektiv. Jag straffar mig själv med att korta ner min normala efter-träningen-dusch-i-45-minuter till en 10 minuter lång dusch under iskallt vatten.

Jag klarar 2 minuter. Inte mer.

(kategorin Ali/Dumhet når skyhöga höjder)