Jag och syster pratade för någon månad sen om någonting som kallades för synkronisation. Det var syrran som hade börjat forska lite i ämnet och kommit fram till att det faktiskt fanns riktigt forskning i just hur det kunde komma sig att vissa saker och ting var för overkliga för att vara slump. Forskningen hade bottnat i just synkronisation. Eller ja, något åt det hållet i alla fall.
Det var inte det jag tänkte komma fram till utan mer om hur sjukt sant det kan vara ibland och det intressanta uppstår i hur pass subjektivt intressant det är.
När jag var liten så fanns det en tjej från turkiet som bodde i samma område som oss. Vi hatade varandra och trots att jag inte har något minne av det så hade jag tydligen slagit henne ett par gånger också. Men vi hatade verkligen varandra och vi bråkade väldigt ofta. Mamma brukar alltid påpeka det när vi sitter hela familjen, om hur dum jag hade varit och hur hennes pappa hade kommit och pratat med skolan och mamma etc. För någon vecka sen pratade vi om det och det slog mig att shit, den här bruden är stor i dag, undra om hon minns något av det där som hade hänt och om jag kanske lyckas hitta henne kan be om ursäkt för allt det där. Jag sökte men fann inte speciellt mycket. I dag lägger hon till mig på facebook.
Lite märkligt det där. Nu ska jag återgå till att be om ursäkt.
3 kommentarer
augusti 5, 2008 kl 4:00 e m
Mamma berättade igår att när jag var liten så ville jag bara leka med sia å hans polare. Så när grannflickan var hos oss och det var meningen att vi skulle leka, så tog jag typ stryptag på henne å slammade henne mot väggen…
augusti 5, 2008 kl 4:01 e m
…detta var btw när jag var så liten som FYRA år gammal….
augusti 5, 2008 kl 4:03 e m
hoppas hon addar dig på facebook mycket snart:(