Det finns inte mycket man kan lita på i den här världen. Till exempel gick det inte att logga in här på WordPress i morse. Då fick jag bloggabstinens, gick till min gode vän Camillas Blogger-blogg och publicerade i hennes kommentarsfält en kommentar som egentligen var ett blogginlägg. Så jävla illa är det ställt med undertecknad.
Men två saker gör mig aldrig besviken. Det är turkisk yoghurt och Carolina Klüft. Turkisk yoghurt passar till allt. ALLT. Den som har ätit turkisk yoghurt tillsammans med ett livsmedel, vilket som helst, och kommit fram till att det inte var gott får gärna kontakta mig.
Och så Carolina. Jag är inte ens intresserad av friidrott, än mindre damernas sjukamp. Ändå imponerar hon på mig, denna idrottskvinna. Hennes inställning och attityd borde stå i uppslagsverk bredvid ordet sportsmanship.
Dessutom levererar hon. Hver gang. Det känns mycket tryggt. Jag litar på Carolina.
(Igår spelade jag och Ali kort med en kortlek som vi hade fått av Christian på Aircall. Vi spelade det mycket underhållande spelet 500. Det slutade oavgjort. Sen försökte vi spela schack, men jag var så kass på det att Ali i ren frustration välta ut alla spelpjäserna efter en kvart. Note to self: Kom ihåg: Det är alltid vit som börjar, och bönderna får bara putta andra gubbar snett.)
//Stina
